Jag tror att jag har hamnat på ett av de vackraste ställena på jorden. Jag vill inte åka in till stan. Jag vill bara gå runt i Wangsimni.
Jag landade i Seoul för snart en månad sen. Efter att ha hoppat på flyget kl 01.30 svensk tid i Doha, Qatar landade jag efter några timmar i Seoul där klockan då var 16.30. En man väntade på mig på flygplatsen med en skylt "Welcome Emmy Nilsson". Och en annan, stor svart man, Johnny Chambers Jr. från Texas, US väntade också på mig. Tillsammans steg vi in i vår pick-up-service-bil och drog till Seoul. Johnny Chambers Jr. från Texas frågade hur min koreanska var. Hans egna koreanska sög "big time", men hans japanska och kinesiska var ganska bra. Sen chitchattade han med pick-up mannen på koreanska hela vägen till skolan.
Jaha, när vi kom fram till skolan hade jag somnat. Så exalterad var jag av att vara i Asien. Jag hann slänga in min väska i finlandsfärja-hytt-rummet, sen skulle alla SOCIALISERA, LÄRA KÄNNA VARANDRA, alltså gå ut och äta mat tillsammans. Jag var förskräckt första promenaden till Wangsimni, VILKET JÄVLAR SMUTSIGT GHETTO JAG HAR HAMNAT I! Och hur jävla sjysst var det av fröken att sätta oss på en, sätta oss på golvet också för övrigt, och käka vad nu det heter igen, traditionell koreansk mat där man kokar maten på bordet, typ fem minuter efter att man har landat.
Men Wangsimni, nu får jag fan inte nog av dig!
Wangsimni (going light pink and turqouise) picture mix, Iphone Hipstamatic and Canon 30D:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar