Sista äventyret med Australienaren, PUNKKARNEVALEN 2010
Marcus och jag drog på Punkkarnevalen som hölls i helgen i Ölsta folkpark utanför Ekerö utanför Stockholm. När vi kom dit var det ganska tomt, förutom tre,fyra,fem barnpunkare med tuppkam som precis hade lärt sig hångla och visste att på festival ska man vara lite galen så de passade på att hångla allihopa samtidigt. Även om Kajsa Grytt var sjukt tråkig, så borde barnpunkarna visa henne respekt, då hon ju är en legend i punkstockholm. De andra människorna på festivalen var crustpunkarna som alla sprang in och ut från backstageområdet (dessutom med systemetpåsar, vilket var jävligt irriterande då man blivit tillsagd att ingen alkohol var tillåten på området och jag fick tvinga i mig dom där äckliga Carlsberg burkölen som var det enda som såldes. Dåligt festivalen). Så Marcus och jag kände oss lite utanför. Vi kände oss ännu mer utanför när sångerskan i Sju svåra år sa att det kändes som att vara på en familjeträff. Jaha??? Ursäkta, det kanske inte var meningen att andra skulle komma på festivalen???? Man skulle faktiskt kunna undra det. På Punkkarnevalens hemsida går det att läsa att syftet med Punkkarnevalen är att
”välta de kommersiella musikkolonisatörerna över kant, spränga bort de sista spåren av likgiltighet och börja byggandet på det NYA Stockholm.”
Och vidare
”Vi vill istället skapa utrymmen där alla känner sig välkomna, kan träffa nya människor, få kreativa idéer och inspiration och kan njuta utanför den destruktiva hyperkommersialiserade kultursfär vi annars påtvingas av mainstreamsamhället.”
JA! FINFINT! Vivillvivillvivill! Jag har pratat med massor av personer som tycker att det låter som en strålande ide´, men inte en endaste en har hört talas om Punkkarnevalen. (anledningen till att jag har hört talas om festivalen är att australienaren jobbar på heltid med att ta reda på sånt här) Men man kanske måste tillhöra familjen för att få vara med och leka? Och kanske måste man ha tuppkam eller nitar eller tuff magväska.
Marcus och jag var glada i hågen ändå, vi visste ju att vi var punk djupt djupt i våra hjärtan. Dessutom blev det bättre ju längre kvällen led.
 |
| glada i hågen ändå. vi visste ju att vi var punk. |
Jag gillade alla band som spelade. Men enligt Marcus, som bara gillade två, är jag alldeles för lättcharmad.
Största överraskningen var i alla fall CONTORTURE, ojojojojoj. Och SJU SVÅRA ÅR, som snart ska släppa skiva, älskaälska denna sortens punk! NIGHT FEVER ahyeahyeahyeahyeahyeaah! från Danmark vars sångare fick Marcus att le, och OAK var bra.
 |
| hej tjejen i contorture vill du gifta dej med mej? |
Sen hamnade vi i ett hus. I huset skakade punkarna rumpa! Jo, det är sant. Och det var bland det vackraste jag har sett. Marcus och jag sparkade genast av oss skorna och hoppade rakt in i leken och hade sjukt kul tills taxin kom och hämtade oss. Det sista jag såg var två meter långa dreads som sprang in i huset för att dansa till Beyonces Single ladies! Tyvärr såg jag en ambulanshelikopter som skulle hämta killen som landa på huvudet när han stagedivade från den två meter höga scenen också. Det där kommer nog festivalarrangörerna får stå till svars för.
I skrivande stund pågår andra dagen av festivalen. Jag hade sjukt gärna velat se Slöa knivar och Avfart 33.
